Konto Meny

Nyårslöftet

Nyårslöftet
Innehåll

DAG 1

HELVETE…FAN… vad har jag gjort!

Uppe på bordet vid midnatt full som en kastrull och med tomtebloss i båda öronen så skriker jag. ”Mitt nyårslöfte är…att sluta snusa!!! Tjohoo!”
Med en efterföljande 2 minuter lång fransk kyss av stora kärleken kändes det nästan som ett bra löfte, just då. 40 personer jublar. Mest jublar stora kärleken. Och idag när jag vaknade fick jag största leendet. KÄRLEK!…men shit vad har jag gjort?

Jag mår redan lite dåligt. Dessutom är jag bakis. Hjärnskakning variant 7 på richterskalan. Och detta är bara halvvägs in i dag ett. Kollar på klockan...va? inte ens halvvägs, den är bara 10.30. Hur fan kan en klocka vara bara 10.30 en sån här dag? Tänker inte räkna ut hur många timmar som återstår innan jag får återknyta kontakten med kudden och lite långsamt svimma.
Inte för att jag vill men jag måste kliva ur sängen. Wow golvet gungar...eller är det jag? Om jag bara kunde få ta en snus. Hade jag bara lovat mig själv att sluta i all tysthet, som man ska göra, hade jag redan haft en god snus under läppen. Nu går det inte. Inte för sådana som jag. Jag lovar, jag håller (oftast).

Jag måste hitta på något. Rastlös är bara förnamnet. Känns som om jag sitter i en sån där baby gunga som man hoppar upp och ner i med ett fånigt babyleende timme efter timme. Utan att fatta att det är något som mamma och pappa satt mig i för att dom ska få lite ledig tid medans jag gör av med all energi. Lite fumligt hoppar jag framåt medans jag försöker få på mig kalsingarna. Går sådär…men ingen såg mig som tur är. Fan, idag är man inte snygg. Inte så smidig heller. Kanske inte var det igår heller. Men det kommer jag inte ihåg, kanske. Efter en låååång dusch så är det dags att kliva ut ur kokongen. Jävlar vad ljust det är ute. En man jag möter stoppar just in en….fan! Det suger. Ska träffa stora kärleken nere på Stan. Hon stack ut redan 09.00 ”with a smile”. Dags att skärpa till sig. Hon var så lycklig i morse. Kanske tom kär. Har trottoarkanterna blivit högre över natten eller har jag krympt. Känns som det senare. SNUS!!!

Kämpar mig framåt och känner att jag håller på att bli förbannad. På något. Kan vara trottoarkanterna. Eller så är det inte det. Jag skiter i vilket. Jag är bara jävligt förbannad. Men det får jag inte visa för stora kärleken. FUCK!
Så ses vi på Café Protegé. Kärleken är så vacker. Kärleken ler och säger mjuka saker som jag inte hör. Jag är fortfarande förbannad. Men jag ler…stort. Jättestort. Så att man ser tandköttet. Känns inte helt naturligt. Men. Vadå. Jag ler ju.
Stora kärleken frågar hur jag mår utan snus. Jag tänker tyst, vad tror du? Men säger, det går skitbra. Igen med ett tandkötts leende. Känns som om jag måste förstora läpparna. Tandkött är inte sexigt. Undra hur stora läpparna måst vara för att dölja tandköttet?

Säger hejdå till stora kärleken som ska träffa sin mamma och hennes nya kärlek. En trött filur om ni frågar mig. Själv måste jag ut i luften och göra något, vet bara inte vad. Sparkar till en cola zero burk och skriker ”jävla cola zero burk”. Längre ner på gatan passerar jag en resebyrå. Stor affisch i fönstret med texten. ”Varför inte en resa till New York? Gör gott för både kropp och själ”…vilken jävla copy tänker jag och går vidare. Men, vänta. Jag stannar och går tillbaka. Kropp och själ? Men jaha, dåså. Går in och köper en biljett i apklassen till nästa dag. Dag två i mitt nya snuslösa liv. Kan ju inte bli värre än dag ett?

DAG 2

HELVETE... dag två i mitt nya snuslösa liv. Kan inte påstå att jag mår annorlunda än dag ett. Dåligt med andra ord. Nyårslöften borde förbjudas. Men nu är det som det är och jag har lovat att sluta snusa. Det är dags att dra till NYC. En biljett jag spontanköpt igår för att komma ur det svarta hålet. Och varför inte NYC? Beställer en taxi som tar en jätteomväg. Skyller på köer den vanliga vägen. Kostar bara 850 spänn. Dricks? Absolut inte.

På arlanda är det kaos som vanligt och det är två timmars kö till security. SNUS...please. Checkar äntligen in på SAS 749, 13:45 planet. Textar ett hjärta till stora kärleken innan jag kliver ombord. Ungar som skriker och en stackare som kräks rakt över sätet bredvid mig. Jag mår illa. Får andnöd. Varför skulle jag. Flyga till NYC? Bad idea! SNUS...please.
Nu kommer huvudvärken krypande igen, nästan som dag ett, kanske värre. Ungen bredvid kräks igen och mamman tittar på mig och ler. Fan vad trångt det är i apklassen. Är man över en o sextiofem så är det en sju timmars pina och jag är en och nittiotre. Öppnar expressen på Ipaden. Putin, mördaren, på framsidan igen. Folk mördas, fryser. Elände och jag får inte snusa. Letar febrilt efter någon avslappnande artikel om Camilla Läckberg. Men hon har varken gift sig, skilt sig, köpt nytt hus eller visat tuttarna på något gratis party. Bra! Då vet man. Bara 6 timmar kvar och benen har ingen känsel längre. Tack SAS. Och när maten kommer känns kräkandet från kompisen bredvid som någon som inte är så illa ändå. Beställer två GT på en gång. Flygvärdinnan som serverar tittar medlidsamt på mig. Slutat snusa? Jag nickar och hon ger mig en tredje gratis. Det finns hopp om mänskligheten i alla fall. Fäller ut mina långa ben i gången och tycker synd om mig själv. Lite grann.

En man snett framför mig tar fram EN DOSA...SNUS. Stoppar in en vacker prilla under läppen och vänder sig mot mig med en skön bula under läppen. Vet han att jag håller på att sluta snusa? Eller flörtar han med mig? I vilket fall så är han uppenbarligen en SADIST. Han har säkert rymt från Söder och i sin grön-vita dimma röstar han troligen på MP eller V. Nej, jag har inga fördomar. Jag är bara FÖRBANNAD. Och hur har en rymling som han råd att flyga till New York? Efter en GT till nickar jag till och vaknar med ett ryck och hör mig skrika “VA FAN”. Matvagnen har precis “krossat” mina knäskålar. Två timmar kvar...inget snus, inga knäskålar. Mörkret sluter sig och vi landar med en duns. Kompisen bredvid kräks innan vi går av och äntligen kan jag se fram emot dag tre i mitt snusfria liv. Kan inte bli värre än dag ett eller två?

DAG 3

AJAJAJ, huvudet bultar, sprängs....klockan är fyra på morgonen och jag vaknar till tjutande sirener i ett beckmörkt New York. Det här är tredje dagen i mitt nya snuslösa liv. Hur kunde jag lova ALLA att sluta snusa. Speciellt ”stora kärleken”. Hon som älskade mig ändå. Ligger och stirrar i taket till klockan är åtta. Förbannade tidsskillnad.

Klockan åtta och femton smiter jag ner till frukostbuffén. Budgethotellet har lovat en grandios upplevelse. Men va fan är det här? Tar en tallrik dåligt gjort scramble eggs. Har väl legat framme en vecka. Och börjar må dåligt. En snus hade löst problemet ihop med en kopp kaffe. Men inte ens en snus ihop med det här kaffet hade fixat biffen. En biff som lyser med sin frånvaro här och nu. Lämnar skit-maten och går upp till rummet som luktar gammal cigarettrök. Borstar tänderna, ser mig i spegeln och inser att jag är rätt ful...i alla fall denna morgon. Och vad fan gör jag nu? Har ju ingen annan plan annat än att ta mig ut ur sluta snusa mörkret. Får en plötslig ångestattack. Måste röra på mig. Gå, promenera. Inte tänka. Bara göra något.

Passerar Canal och sätter mig på ett lite café. PANG-PANG. Två skott smäller. Vad händer? Folk på gatan börjar springa åt olika håll som huvudlösa höns. Plötsligt kommer en fet, mycket fet, kille i en röd ”Make America Great Again” keps springande förbi där jag sitter. Sekunden senare kommer två poliser, springandes dom också. Dragna pistoler. Allt är bara en enda kakafoni. Jag
vill ha snus, men får inte, får inte. SHIT också. Folk skriker. Jag har ont i huvudet, i magen. Alla skriker. Springer och kollar på TikTok på mobilerna samtidigt. Herregud. Jag beställer en cappuccino och försöker se glad ut. Dags att dra.

Promenerar hela vägen upp till parken och glider in på Oak Bar. Måste ju kunna hjälpa en snusfri man i nöden. Kyparen som är från Kazakstan tror att jag är från ”the hood”. Kan aj have an adder pliis...låter perfekt i hans öron. Eller så vill han ha bra med dricks. Han är nu min bästa kompis i vilket fall som helst. Han heter Izzy säger han. Artistnamn tror jag men säger COOLT namn. Ingen heter väl Izzy i Kazakstan? Oh.. om jag bara fick ta en snus. Men det känns ändå som att ångesten, huvudvärken, irritationen, ilskan, magontet, illamåendet, rastlösheten, yrseln, koncentrationsproblemen håller på att försvinna lite lite grann. Kanske går det att sluta snusa? Sticker tillbaka till mitt cigarettluktande rum och lägger mig på sängen. Somnar som en stock. Inte med en stock.
Dag tre har passerat. Bättre än dag ett och två. Bara SAS på vägen hem som är sista hindret från att må bra. Få ett skönare, snusfritt liv. Solen går upp över horisonten och vi landar i Stockholm. Frihet. Fri. I alla fall någorlunda. Eller en början på någorlunda. Hey ho, lets go!

Fler artiklar Nicopedia