WHO:s rapport missar målet – det är smart reglering och åldersverifiering som skyddar folkhälsan

• WHO lyfter verkliga risker men drar för ensidiga slutsatser och underskattar värdet av reglering.
• Tydliga regler, tillsyn och fungerande åldersverifiering – särskilt online – skyddar unga mer effektivt än förbud.
• När lagliga kanaler begränsas flyttar efterfrågan till svarta marknader utan kontroll och utan ungdomsskydd.
• En effektiv folkhälsopolitik kräver fungerande regler i praktiken – inte symboliska förbud som riskerar att slå fel.

I den rapport som WHO nu har släppt varnar organisationen för att vitt snus marknadsförs som moderna, diskreta och “tobaksfria”, samtidigt som smaker, design och digital reklam riskerar att öka produkternas attraktionskraft bland unga. WHO pekar också på att många länder fortfarande har otillräcklig reglering och efterlyser skärpta åtgärder. Den oron ska tas på allvar. Men slutsatsen kan inte vara att bortse från de länder som redan har visat att tydliga regler, hård tillsyn och fungerande åldersverifiering ger bättre skydd än svepande förbudsretorik.

Det är just här WHO:s rapport blir endimensionell. Den beskriver ett snabbt växande globalt problem – men ger för lite utrymme åt de lösningar som redan fungerar. Flera länder har infört proportionerliga regelverk med produktkrav, beskattning, marknadsföringsbegränsningar, tillsyn och, inte minst, krav på åldersverifiering vid försäljning. Det är den typen av styrning som skiljer en kontrollerad marknad från en oansvarig. Om målet verkligen är att skydda unga borde fokus ligga på att stänga luckor i ålderskontrollen i stället för att låtsas som att varje reglerad marknad är ett misslyckande.

– WHO agerar som om valet står mellan totalförbud och total anarki. Det gör det inte. Det finns redan länder med fungerande regelverk för nikotinpåsar – med skatter, produktkrav, tillsyn och tydliga system för åldersverifiering. Att ignorera dessa exempel leder inte till bättre folkhälsa, utan till sämre. Ska unga skyddas krävs regler som fungerar i verkligheten, inte rubriker som låter handlingskraftiga men lämnar marknaden åt oseriösa aktörer, säger Markus Lindblad, kommunikationschef på Haypp.

WHO:s rapport argumenterar för hårdare restriktioner och i vissa fall förbud som ett sätt att skydda folkhälsan. Men erfarenheten visar att när lagliga och kontrollerade försäljningskanaler stängs ned, så försvinner inte efterfrågan – den flyttar. Då växer den svarta marknaden, och det är där ungdomsskyddet kollapsar först. Ingen åldersverifiering, inga kvalitetskrav, ingen spårbarhet och ingen ansvarig aktör att ställa till svars.

I Kanada har kraftiga inskränkningar i den legala försäljningen av vitt snus följts av en växande svart marknad – med produkter utanför kontrollsystemen och utan fungerande åldersverifiering. Där den reglerade handeln kan omfattas av legitimeringskrav, efterlevnadskontroller och ansvar för återförsäljare, lämnar den illegala marknaden unga helt oskyddade.

Det är precis därför en seriös politik måste skilja mellan reglering och kapitulation.

Liknande mönster syns i Australien, där mycket hårda tobaks- och nikotinrestriktioner har bidragit till en omfattande illegal handel med cigaretter, vapes och andra nikotinprodukter. När marknaden trycks bort från lagliga kanaler stärks i stället oseriösa aktörer och organiserad brottslighet. För konsumenterna betyder det oreglerade produkter. För unga betyder det i praktiken en marknad utan verklig åldersverifiering. Det är svårt att beskriva det som ett folkhälsolyft.

– Det här är den kanske mest förbisedda konsekvensen av WHO:s förbudslinje. När lagliga alternativ tas bort upphör inte efterfrågan – den flyttar till aktörer som varken följer regler eller kontrollerar vem de säljer till. På den svarta marknaden finns ingen åldersverifiering, inga produktstandarder och ingen transparens. Om omvärlden menar allvar med att skydda unga måste man prioritera strikt reglering och verkligt fungerande ålderskontroll framför symboliska förbud, säger Lindblad.